Förra veckan var jag och plockade ut lite ägg...
Väl på kliniken fick jag ta på mig jättesnygga sjukhuskläder och det hela började kännas väldigt nervöst och spännande.
Sköterskan kom in till oss och förklarade vad som skulle hända härnäst. Jag bad om lugnande innan ingreppet och det gick bra. Hon bad mig lägga mig ner på sängen och så satte hon en infart i mitt armveck. Sjuksköterskan sprutade in något i infarten.
Sen satt vi där och väntade. Jag hade fått en liten hutt med lugnande att ta. M satt på en stol bredvid min säng. Två alvedon hade jag svalt och en man kom från labb för att hämta M så att han fick lämna sitt prov. Medans M var borta låg jag själv och försökte uppskatta hur mycket klockan var. Längtade efter den där hutten med lugnande.
Tillslut gick jag ut på toaletten och hann kika in i ett fikarum där jag såg att det äntligen var dags! Jag nästan sprang tillbaka till rummet och drog i mig medicinen som smakade bitter grape. Sen satt jag på sängen och väntade på att pulsen skulle gå ner. Vilket den inte hann göra innan M var tillbaka. Lite skärrad var han men lättad att den delen var över. Det verkade som om den unga sköterskan hade varit mer nervös än vad han hade varit.
Vår sköterska öppnade plötsligt dörren och så var det dags för oss! Jag fick gå på toaletten igen och fastän det bara var kanske 15 minuter sedan jag gick så kunde jag kissa jättemycket. Antar att även blåsan var nervös. Vi blev invisade till ett mörkt och varmt. Doktor Annika hälsade på oss med händerna i vädret redo att sätta igång. Jag la mig i gynstolen och fick en varm kudde på magen. Doktorn började tvätta mig med något där nere. Detta kommer jag inte ihåg.
" Fasiken också, om bara detta gör ont kommer det inte att bli nådigt" - hann jag tänka innan Annika plötsligt sa "Nu lägger jag bedövning här". Jag tittade förvirrat på skärmen och såg en liten liten nål som punkterade slidväggen och en bit in i äggstocken på höger sida. Det kändes nästan ingenting. Fyra till fem små stick på vardera sida. Förvånat tittade jag på sköterskan som satte en spruta i infarten och sa att hon skulle ge mig något som gör mig lite snurrig. Så sprutade hon in en vätska och jag kände ingenting.
Sekunden efter kände jag. Som om jag färdades lite lite längre bak i medvetandet. Som om jag fortfarande var med i rummet men liksom lite längre in i huvudet. Det var som om orden behövde färdas längre för att nå mig. Sen fick jag tänka lite längre innan jag kunde svara också. Jätteknepigt men väldigt skönt...
