23:26:03
Men vem fan bryr sig egentligen?
Har du intalat dig att du klarar dig men innerst inne vet du att du ljuger för dig själv?
Befinner mig långt från den lycka som någon pratade om är någonstans mittemellan slutet och ingenting.
Jag vill hindra de delar av mitt liv som redan är levda från att komma tillbaka
har gått igenom tunga saker och nu snackar vi inte längre brustna kärleksäffärer!
Jag har aldrig tagit itu med mina problem och jag tror verkligen att detta har
påverkat min syn på livet hade jag tagit itu med mina problem för 5-6 år sedan
hade de varit hanterbara hade jag tagit uti med dem för bara 3-4 år sedan hade
jag kanske kunnat ändra spår men nu har jag låtit mina tankar slå rot riktigt ordentligt.
Jag tror verkligen inte att jag kommer kunna fortsätta det här i den här stilen det funkar inte.
Jag måste ta itu med de problem jag har men för att kunna ta tag i dessa problem
måste jag ju känna konsekvenserna av dem.
Men tänker man efter, jag har inte så stora problem men de är MINA...
Alltså är det MIN uppgift att antingen fixa dem eller skita i dem...
All smärta jag fått genom gå, sakerna jag fick vara med om så sjuka.
Jag lärde mig att pissa totalt snett på alla annars överlever man inte.
Men allting förändras fast ändå inte men inuti är allting fortfarande likadant.
Omständigheterna förändras folk jag känner och älskar förändras men inte jag.
Tårarna rinner pga av svaren man aldrig finner de förflutna tar över och smärtan finns kvar
och här står jag med ett liv som jag inte kan hantera men känslor är sånt som jag lärt mig blockera.
Men vem fan bryr sig egentligen? Varför twista med skiten GAH!